Efter ett långt blogg uppehåll känner jag att jag kommit igång igen! Jag vet inte, men sommaren har så mycket annat att erbjuda och mycket som händer hela tiden så jag har haft noll inspiration för bloggen. Även om det är just sommaren som inspirerar mig väldigt mycket och jag då borde ha en massa att skriva och visa här, men jag ville väl mest försöka njuta av nuet! ;) Trodde där ett tag att jag skulle lägga ner bloggen...men som sagt nu känner jag att jag är tillbaka på banan igen. :)
Men nu är det november i alla fall. Jag tycker vi haft en fin höst ändå. Först varmt i september och oktober. Sen kom det snö i november som faktiskt legat kvar länge! Ljust och fint! Jag och småpojkarna har kunnat ta många soliga promenader nu i november. Men det gäller att ta sig ut innan lunch för annars har solen hunnit gå ner! Ja, det är ju så knappt att solen tar sig upp här i norr... Men är ändå tacksam att jag kan ta vara på dagsljuset nästan varje dag, tänker på dem som jobbar inomhus hela dagarna... Mörkt når man åker och mörkt när man kommer hem.... Men snart vänder det och vi går mot ljusare tider! Härligt!
Lägger ut bilder från igår för idag regnade det!
Treåringen är duktig på att gå själv. Men vi har med pulkan (eller ståbrädan vid annat väder) ut ifall att, och så att mamman får lite raskare takt att gå med ibland. Vi har hittat ett fint stråk där vi brukar stanna vid en bäck och kasta sten eller snö i vattnet. Lagom underhållning liksom. ;) Men nu börjar det frysa igen till is...
Jag använde min farmors gamla kakformar. Hon var en riktigt mysig gammal "tant". En riktig farmor som virkade och bakade världens godaste bullar och bjöd alltid på en massa gott fika (och annat för den delen). Det är så jag kommer minnas henne min fina farmor som lämnade oss i höstas... Saknaden är stor. Min mormor fick jag aldrig möjlighet att lära känna tyvärr eftersom hon lämnade jordelivet alldeles för tidigt. Man skulle vilja "konservera" såna där mysiga, härliga tanter när de är där kring 80, de ska liksom bara finnas där, med all sin långa erfarenhet och mysighet... Det är en rikedom. Vi måste ta vara på de som finns kvar! 
Jag minns att jag som barn såg mig själv som en gammal tant som satt och stickade i en gungstol med en katt liggandes bredvid, i ett lantligt litet kök. Jag liksom längtade dit, ingen press eller stress, bara lugn och ro... Nu har jag ett lantligt kök (även om det inte ser ut som min barndomsbild gjorde ) och jag har börjat virka. Nu börjar "tant" bli trendigt. Virkning, kafferep gamla kläder och gamla grejer. Jag tycker om det, inte för att det är trendigt just nu men för att jag alltid tyckt det varit mysigt... Ja ja jag får nog kalla mig lite "tantig" ändå trots mina ynka 30 år...! ;)
